.

När du sa : jag älskade dig med visste jag ärligt tarlat inte vad jag skulle göra, tårana bara ran o dom kunde inte sluta, jag ville inte sitta o gråta framför dej, men de gick ite o få dom att sluta. Klart du ska vara ärlig, klart du måste säga va du kännner, men jag vet inte va jg ska ta mig till, de gör ont, som en stor sten som sitter inne i mig o den växer o gör bara ondare.. Jag saknar dig något enormt, du fick mej att känna mig trygg , du ficck mej att berätta saker jag aldrig skulle berättat om jag inte kände så för dej, du var en underbar person o allt känns meningslöst utan dig. jag kommer över det men just nu vill jag bara gå i ide, vill tacka mina underbara vänner som umgåtts med mig, fått mig att le o känna mig glad en liten stund, ni betyder så sjukt mycket för mig.. jag går hela tiden runt o hoppas på att du ska ta mej tillbaka, något som antagligen aldrig kommer hända, men jag kommer aldrig sluta hooppas!

Vi hade de så bra, hela dagen, vi mös o allt va som vanligt, men vad hände sen ? detta har varit den bästa tiden i mitt liv, och jag vill tillbaka till den !! <3